Jag kommer att ta oss med på lite mörkare vatten några inlägg framöver.
Jag mår bra då det gäller min nya situation, så det är inte den som spökar
på något vis.
Däremot blev jag ordentligt påmind om annat i söndags.
Hur personen från mitt förflutna fortfarande har en inverkan på mitt liv,
exakt nu.
Inte bara genom minnen från förr, utan i realtid.
Realtid i söndags vill säga.
Som jag berättat tidigare spenderade jag delar av helgen i föräldrarnas stuga.
Fint väder var det, och en promenad lockade.
Jag tog en väg som jag är väldigt förtjust i.
Det är en bra runda av flera olika anledningar, den passar helt enkelt mig.
Enda problemet med den är att han som äcklade sönder min barndom har sommarstuga
efter denna väg.
Jag måste gå förbi, det går liksom inte att passera runt.
Det är anledningen till att jag väljer bort just denna ultimata runda allt för ofta.
Men i söndags var det där jag ville gå.
Eftersom jag bestämt mig för att inte hälsa om vi träffas, så kändes det helt okej
att gå där. Här läser ni om det beslutet.
Min strategi är klar.
Han är inte värdig en plats i mitt liv. Den har han förbrukat alldeles själv.
Därför väljer jag bort honom helt och hållet numera.
I vilket fall, jag drog iväg.
Ju närmare jag kom hans sommarstuga ju mer stel blev kroppen.
Jag tappade liksom mitt sköna tempo, och min smidighet.
All uppmärksamhet var riktad mot gården.
För saken är som sådan, att det inte går se på håll om han är där.
Utan man är framme alldeles vid tomten när bilen först syns.
Alternativt han står på tomten.
Det är sanslöst hur all min uppmärksamhet riktades mot stället där jag
borde se antingen bil eller människor.
Hela jag var fokuserad på det.
Och när jag insåg att ingen var på tomten, varken bil eller människor,
då slappnade jag av.
Då kände det bra nästan omedelbart.
På vägen tillbaka var jag tvungen att passera igen, och fastän det endast
var ett kort tag sedan jag passerade sist, så fanns ju risken att han skulle
ha kommit dit, alternativt skulle stå ute på tomten.
Hela jag mobiliserades igen.
Och pustade ut då det fortfarande var tomt.
Vad vill jag säga med detta?
För det första att det är helt galet att någon från lång tid tillbaka kan påverka
ens så otroligt endast genom tanken på att springa på honom.
För det andra inser jag än en gång vilka enorma konsekvenser hans äcklande på
mig har inneburit. Då min reaktion blev/blir så stark.
För det tredje vill jag berätta att det är en seger i sig, att inte välja en annan
väg på grund av honom, då det var just denna väg jag ville promenera.
Undvikanden har jag sysslat med i hela mitt liv.
Kändes skönt att slopa det för en sekund.
Nu ska han sälja stugan, vilket passar mig ypperligt, då kan jag gå där precis
när jag själv vill utan att hela mitt alarmsystem drar igång.
Fast å andra sidan, det kommer nog för alltid att kännas märkligt att passera där.
För tänk om han är där av någon anledning.
Så var det, alltså i söndags, när jag insåg hur det förflutna påverkar mig idag.
Jag jobbar hårt för att bearbeta, och det är bra att få sig en realitycheck ibland,
så jag inser vart jag befinner mig i det arbetet.
Dåtid och nutid ihop.
På ett övertydligt sätt.