En gång missbrukare, alltid missbrukare.

Jag dör.
På allvar, jag tror jag dör.
Jag är så illamående att jag inte orkar röra mig.
Jag är spyfärdig.
Jag är mätt.
Jag är äcklad.

Och jag får skylla mig själv.
Jag är sötsugen sedan någon dag tillbaka.
Och har upptäckt att knäckebrödet, Wasa frukost, smakar väldigt sött och gott.
Det är nästan sött som kakor, som goda skorpor.
Med smör och ost på är de underbara.

Och er gamla Cicci, hon som missbrukar, hon gick igång totalt.
Köpte ett paket idag och har i skrivande stund klämt i mig 10 stycken
ihop med smör och ost.
Jag kan försäkra er om att min gbp-opererade mage inte fixar den mängden.
Men jag gav mig inte.
Utan körde på i samma matmissbrukar-spår som tidigare.

Och nu sitter jag här.
Eller halvligger.
Vilket som, bara jag kan andas.

Jag mår fördjävligt.
Nu önskar jag att jag fortfarande kunde kräkas.
Då hade jag gått in på toaletten satt mig framför toastolen och stoppat fingrarna i
halsen och spytt upp alltihop.

Men, ödets ironi, efter operationen kan jag inte kräkas längre.
Jag vet inte varför, men jag kan verkligen inte.
Och tro mig, jag har försökt.
De gånger jag druckit för mycket alkohol har jag försökt kräkas upp det, men
hur mycket jag än försökt så kommer endast lite, lite slem, men absolut
inget maginnehåll.

På ett sätt är det lika bra.
För hade jag haft kvar den utvägen hade min ätstörning varit ännu värre.
Nu blir jag alltså kvar med det jag ätit.
Och dumpar så fruktansvärt.
Kallsvettas, darrar, har en puls som skenar, och mår illa.
Jag ligger på sida för det blir enklast att andas då.

Jag visste att det skulle bli såhär när jag åt mina smörgåsar.
Och likafullt gjorde jag det.
Så ser ett missbruk ut.
Jag kan absolut skratta åt att det i mitt fall kan stavas både tuggummi och
knäckebröd, men i själva verket är det sorgligt.
Jag blir inte av med det förbannade missbruket.
Det byter bara skepnad.

Det känns som jag ska dö.
Men så är det när man dumpar rejält, vilket i sig är ofarligt, men rusktigt obehagligt.
Det är maten som kommer ned i tunntarmen för fort.

Jag behöver ta tag i det här, en gång för alla.
Missbruket behöver få ett slut.
Jag har världens absolut bästa verktyg i form av min gbp-operation.
Jag har alla förutsättningar för att lyckas vända skiten.
Det blir ännu något jag ska ta upp med K och L på mitt Lag.
Fan, jag har snart en hel lista med saker som jag behöver deras hjälp med.
Det är ju inte klokt.

Ja ni, lobotomi kanske är det enda som biter på mig, likafullt.