Mat och sömn. Det tar sig.

God afton!

Som jag berättade i morse har jag gjort en del förändringar.
För jag kände hur måendet signalerade annalkande kris.
På tydliga sätt såsom att orken försvann.
Men på lika tydliga sätt som att glädjen försvann.
Stressen började gnaga.
Vidare började jag med mina maniska saker som jag ägnar mig åt
de gånger jag inte mår bra.
Särskilt matfronten drar igång.
Det börjar handla om extremkontroll, där jag ser till att äta mindre.
För att jag dagen innan åt för mycket.
Eller för att jag åt borta eller drack alkohol, ja då ska jag också äta mindre
för att balansera upp det för stora intaget.

Snabbt spinner det iväg och får ett eget liv.
Där allt till slut handlar om att ta tillbaka kontrollen.
Och straffa ut sig själv.

Just när jag känner att jag tappat all ork, ja då äter jag helt plötsligt
medvetet mindre.
Just för att jag överåt dagen innan.
Istället för att se till att boosta näringsintaget ytterligare genom att äta
det jag ska. Minst.
Kanske även äta lite över det jag ska.
Just för att få tillbaka orken.
Äsch fan det här är så komplicerat att det blir svårt att göra vettigt i ett
inlägg.

I vilket fall.
Igår kväll överåt jag, faktiskt 2 hela måltider.
Den ångesten…
Då gjorde om strukturen på mina dagar resten av veckan.
För signalerna kan jag, och de skrek vilt i örat på mig och slog på
stora trumman rent allmänt.
Just matkontrollen, under/överätande, ökandet av motionspass, att jag slutade bry
mig om hygien.
Ja alla tecken visade precis samma sak.

Jag kartlade, strukturerade om, skrev ned vad som skulle göras,
kontaktade andra som berördes av mina planändringar och tog en rejäl titt
på några av de surdegar jag har pågående och har haft pågående ett tag.
Jag lade mig nöjd men med en rejäl dumpning från allt överätande.

I morse sov jag ut.
Väckaren var ställd på 07.00, och jag låg och drog mig med Alice till klockan
var 07.30.
Det var underbart.
Lugnt och behagligt.
Ingen stress alls.
Intog en dubbelt så stor frukost jämfört med vanliga dagar.
Fick tokångest och bestämde mig för att inte äta något mer förrän till lunch,
eftersom den alldeles för stora frukosten mer än väl täckte förmiddagsmålet också.
Kom efter 1 timme fram till att nej, det är såhär jag inte ska göra.
Förvisso att frukosten blev alldeles för stor, men jag ska ändå äta mina andra
mål, precis som vanligt.
Det kändes nästan okej när jag diskuterat det med mig själv i 5 minuter.

Vidare brukar Alice och jag alltid ta motionsrundan direkt efter avslutad frukost.
Idag gjorde vi tvärtom.
Vi körde en morgonrastning och gick hem direkt den var avklarad.
För jag kände mig väldigt trött och sliten.
Jag orkade inte släpa mig runt i spåret kände jag.
Och fick ångest över att vi inte gick vår runda direkt på morgonen.
Men väl hemma tog jag tag i några av de uppgifter jag bestämt mig för att
ha kvar denna vecka.
Och jag hade ork att göra några av dem. Liksom bara sådär.
Mycket skönt.
Det handlade om att fixa utökat bank-idgrejs, om att beställa recept på medicin och
plocka ihop inför ett besök på biblioteket.
Det visar sig vara en enorm stressfaktor att jag faktiskt hade 9 (!) böcker lånade
från biblioteket som jag verkligen vill läsa, men som jag aldrig tar mig tid att
faktiskt läsa.
Allt från intressanta faktaböcker, till skönlitteratur, till hundböcker.
Allt som känns så otroligt inspirerande, lockande och roligt, men som istället
olästa stirrar uppfordrande på mig.
Alla utom 2 böcker lämnade jag tillbaka.
Jag kan låna dem vid andra tillfällen, de där jag lämnade tillbaka olästa.
En bok i taget. Så får det bli framöver.
Jag tycker om att läsa, och det är ju fan så klantigt att förstöra den saken genom
att roffa åt mig en massa böcker som bara stressar mig där det stirrar på mig
från hyllan.

Efter det, gick vi på vår motionsrunda, Alice och jag.
Vilket kändes betydligt bättre än det hade gjort om vi gått ut direkt på morgonen.
Tilläggas bör också att jag, istället för att äta endast keso och banan till
förmiddagsmellanmål, faktiskt också lade till ett äpple.
Utan att få dåligt samvete och tvångsmässigt börja planera hur jag skulle
kompensera det, samt frukostens storlek, genom att äta mindre under resten av dagen.
Jag vill ha mer energi.
Och tja, då bör jag nog också, förutom att strukturera om mina dagar, även se till att
få i mig mer energi.
Rätt energi.

Är det såhär normala människor tänker och funderar?
Tell me, för jag är inte normal i just det här avseendet.

Efter lunch hos föräldrarna gick jag och la mig.
För att vila en halvtimme.
2.5 timmar senare vaknade jag.
Jag hade sovit som klubbad så mamma ville inte väcka mig.
Hon visste hur min eftermiddag var planerad så hon lät mig lugnt snusa vidare.
Herregud vad det behövdes.
Så skönt. Trots att jag avskyr att sova på dagen.
Jag vaknar nämligen alltid på riktigt ett jäkla pisshumör när jag sovit på dagen.
Det går över, men det tar ett tag. Och är inte roligt alls.

När jag kommit till liv tog jag itu med en del mejl som legat och
klämt mig.
Mycket skönt att få sådana bortgjorda.

En stadstur blev aftonen i övrigt berikad med.
Köpte mig ett te. Hade ögonen på vita teer, men efter att ha pratat med en
riktigt duktig personal på en av hälsokostaffärerna här i Skellefteå så blev det
inte något vitt te.
Än.
Nej, det innehåller tein (koffein i te så att säga) vilket inte är ultimat då
jag ämnar dricka teet på kvällen.
Så i nuläge blev det ett antioxidantspäckat annat te som ska få göra susen.
Tankarna om det vita teet är inte lagt på hyllan alls, utan jag tar det
här steg för steg. 🙂

Middag på stan samt bio blev det också.
Mamma och jag såg ”Hundraåringen”, japp ni läste rätt, jag såg en SVENSK film.
Den var bra, riktigt bra, så tja svenska filmer kanske inte är så dumma när
allt kommer omkring?

Nu sitter jag här i soffan.
Proppmätt då jag ätit mer kvällsfika än brukligt.
Ångest? Närvarande men mild.
Jag känner mig ändå okej med det hela.
Idag har jag liksom gjort rätt hela vägen.
Tror jag,
Ätit ordentligt och sovit ordentligt, samt tagit hand om surdegar.

Jag känner att jag gjort något väldigt bra för mig själv och mitt mående.
Jag känner mig betydligt lugnare nu.

I morgon är en ny dag.
Helt okej.
Schemat innehåller en bra mix mellan arbete och ledighet.
Ett cellprov ska också gå av stapeln.
Huga.
Jag minns inte när jag lade upp bönan till allmän beskådan sist.
Eller ja, alltså till en främmande människas beskådan.
Blir intressant.
Jag är inte helt okej med det hela. Men att inte göra det är heller inget alternativ.
Jag hoppas den som ska ta provet är kvinna.
Jag bokade på nätet, så jag hade ingen möjlighet att fråga eller be om en kvinna.
Kan bli mycket intressant om den kvinnan visar sig vara en man.

Nåväl.
Nu är det strax dags för sängen.
Idag har varit bra.
Jag tror mig ha vänt en nedåtgående spiral som hade börjat ta alldeles
för stora proportioner.

Om det här fungerar, då kommer jag att veta precis hur jag ska göra när
livet tar ett kliv i fel riktning nästa gång.

God natt världen.