I morse möttes jag av en artikel när jag satt och läste Expressen till frukost.
Gillade artikeln, budskapet föräldrarna ville få fram var ett, i mitt tycke, bra
sådant.
Artikeln hittar ni här.
Sedan möttes jag av en artikel som handlade om samma familj.
Men som in mina ögon hade blivit pålagd en helt annan tongång.
Artikeln hittar ni här.
Jag blev stum inombords. Obehagligt kall liksom.
Tongångarna är så välbekanta.
De smyger sig in här och där, titt som tätt.
Jag snavade på artikeln endast för att den var länkad på Facebook.
Jag är glad att jag tog del av den.
Den får mig att påminnas, än en gång, om hur människor och krafter till varje pris
vill skapa en rädsla, vill skapa ett vi och de-tänk.
Tack och lov skiner det igenom. Deras agenda är självlysande.
Jag ser det. Jag tänker att andra borde se det.
Visst?
Jag undrar vad familjen i artikeln skulle tänka om de läste denna vinkling av
deras berättelse.
Som min vän Camilla ofta påminner oss om, ord är makt.
Det är väl värt att minnas.
I tider då ord förvanskas och används utan skrupler.