Ordet ”nej” sagt av en kvinna betyder något annat av ordet ”nej”
sagt av en man.
En kvinnas ”nej” kan ändras.
En mans ”nej” står fast.
Jag generaliserar här, som ni märker.
Däremot är det är min övertygelse om att kvinnors och mäns ”nej” bemöts olika.
Jag är helt säker på att kvinnor, som agerar likt män då det kommer till
ordet ”nej”, blir kallade en hel del mindre smickrande saker.
Jag pratar om i smått och stort.
Kanske även på det sexuella planet, eftersom jag var inne på
det i mitt förra inlägg.
Jo förresten, det finns definitivt i mitt bakhuvud när jag skriver detta.
Säger en kvinna ”nej”, bör det komma en tillhörande förklaring. En bra sådan
till och med. Tillräckligt bra för att man ska köpa hennes ”nej”.
”Nej:et” i sig är inte tillräckligt starkt.
Utan hon förväntas förklara sitt nej.
Men eftersom ”nej:et” inte är definitivt, startar förhandlingen.
För att ändra hennes ”nej” till ett ”ja”.
Genom förhandling, genom köpslående. Kanske rent av genom att trycka
på ömmande punkter. Spela en del på hennes dåliga samvete.
Tendera att köra lite utpressning, möjligtvis.
Eller varför inte smickra henne lite, kanske.
Argument och meningar som:
Kom igen nu…
Skärp dig…
Kan du inte…
Jag gjorde det sist…
Det är ju din tur…
Varför ska du alltid…
Om du gör det här så kan jag…
Du lovade ju…
Sist sa du att…
Det är sista gången jag ställer upp för dig…
Det går fort, du är ju klar inom…
Du passerar ju liks…
Du är mycket bättre på det här än jag…
Och så vidare. Och så vidare. Och så vidare.
Då finns det alla chanser att hennes ”nej” ändras till ett ”ja”.
Jag undrar om män verkligen möts av detta när de säger ordet ”nej”.
Knappast.
Det här gör mig förbannad.
Instämmer med dig här.