Det har många av oss hört talas om.
Ofta sätts det i samband med flyktingar, människor svårt traumatiserade av krig och våld.
Däremot kanske inte så många vet att detta stressyndrom är vanligt förekommande
bland oss som blivit sexuellt utnyttjade.
Det pratas det nämligen aldrig om.
”De händelser som ger störst risk för PTSD är våldtäkter och sexuella övergrepp, eller andra typer av händelser där det finns ett tydligt uppsåt. Våldtäkt anses vara en av de vanligaste orsakerna till PTSD i fredstid, och risken att få PTSD efter våldtäkt
anges till 70 %.”
Förrän vi pratade om det på Kliniken under det år som just gått.
Jag kände igen mig direkt.
”PTSD yttrar sig som regel genom att personen är överdrivet vaksam, spänd och uppmärksam på nya trauman (hyperarousal), och att personen blir undvikande.”
Jag kunde ha skrivit meningen ovan själv, förutom det konstiga ordet inom parantesen då.
Igenkänningsfaktorn är obehagligt hög.
Det är mig texten handlar om. Utan tvekan.
Samtidigt en tröst, en förklaring på varför jag är som jag är.
Den vetskapen gör att jag även vet vad jag ska jobba med för att
skapa den förändring jag vill med mitt liv.
En lite bitter känsla smyger sig in, att jag önskar jag hade fått den här
förståelsen för länge sedan. Jag skulle ha fått den här hjälpen
jag fått de senaste året, för många år sedan.
Halva mitt liv har hunnit försvinna.
Å andra sida, jag har halva livet kvar, med en bättre utgångspunkt
än någonsin tidigare.
Tillsammans med ett lag som är mycket starkt.