Rysare, i det verkliga livet.

Det är rysarhelg under fullt pågående för tillfället.
Vi har alla sett uppdaterade bilder på Facebook, skrämmande utklädnader med blod, zombieögon och i allmänt blodisande inslag denna vecka och denna helg.
Däremot är det på låtsas.
Blodet, de hemska ögonen och alla farligheter är inte på riktigt.
Barn och vuxna har alltså inte blivit levande döda bara för en helg,
sådär lite spontant.
Puh, jag menar tänk er, hur galet hade det inte varit om det varit på riktigt?
Fast då hade jag i och för sig varit Milla Jovovich, och kickat zombieass!

Vad som däremot faktiskt är på riktigt, alldeles strax, är att lussekatter och lussebullar strax tar över bröddiskarna på affärerna i stan.
Det är sannerligen en rysare för mig.
På riktigt.

Jag absolut älskar doften av dessa saffransbröd ska ni veta!
Mina smaklökar, ja hela jag går igång totalt när mitt luktsinne överfalls av denna absolut underbara doft.

Jag kan liksom inte värja mig.
Jag får lust att döda för ett gäng saffransbullar och lussekatter, nedsköljt i perfekt harmoni med ett stort glas (läs flera stora glas) iskall O’boy.

Det är ta mig fan himmelriket för mig.
Eller var himmelriket för mig.
Efter min gbp, har jag som ni vet, valt bort allt vad fika/godis/snacks och sådant innebär.
I vanliga fall går det finfint.
Tills dessa saffransljuvligheter alltså dyker upp i brödhyllorna.
Och totalt förvrider alla mina sinnen.

Vilket bör inträffa precis när som helst.
Bara en tidsfråga alltså, innan de tar över brödhyllorna med sina förpackningar, och tar över hela affärernas luftrum med dess underbara doft.

Jag bävar.
Nåväl bara att stålsätta mig, även detta år.
Det kan mycket väl hända att ni träffar på en sniffandes, dreglandes och desperat Degerman bland brödhyllorna.
Ignorera mig då!
Tilltala mig absolut inte.
Jag är inte vid mina sinnes fulla bruk då, och risk föreligger att jag, i min förvirring och desperation, faktiskt överfaller er.

Med det sagt, blodtörstiga zombies i all ära, dem bör man absolut passa sig för och undvika all kontakt med.
Men kära ni, en saffranshungrande Degerman är långt värre.
Då är det helt enkelt dags att springa för livet vänner!

H E R R E G U D!