Det här med att ha en blogg som är självutlämnande.
Jag trivs med det.
Det är precis rätt forum för mig.
Vem hade kunnat ana det?! 🙂
Däremot betyder det inte att jag blivit mer öppen
i det ”verkliga” livet.
Nej, där är det samma glada mask och fasad som pryder
min uppenbarelse.
Än så länge.
I bloggen använder jag mitt namn.
Jag funderade en del på om jag skulle göra bloggen helt anonym istället.
Då hade jag kunnat röra mig mer fritt.
Utan några betänkligheter då det gäller personerna i mina inlägg.
Jag hade kunnat vara lite mer målande och uppriktig.
Fast nej, jag vill berätta vem jag är.
På riktigt.
Bakom masken.
Så för det ändamålet bytte jag bort den frihet en anonym
blogg hade givit mig.
Ett val som jag är fullkomligt nöjd med.
Däremot känner jag mig inte naken i bloggen.
Jag behåller tillräckligt med kläder på för att känna kontroll.
Det jag skriver och berättar om, känns förmodligen mer naket
för er än för mig.
För själv sitter jag bakom tangenterna, skriver och tittar på orden
som hamnar på skärmen.
Jag ser inte den som läser.
Förutom då ni är underbara och lämnar en kommentar.
Då ser jag er.
Och uppskattar er massor.
Annars är ni siffror i en statistik.
Om 48 personer läst ett av mina inlägg, så vet jag inte vilka
de 48 personerna är.
Såvida inte någon väljer att skriva en kommentar.
Det gör att vara självutlämnande inte är en stor sak.
Jag lever tryggt i vetskapen av att det finns rätt många där ute som läser
om mitt liv.
Fast visst, alla gånger har jag inte varit lika kaxig då jag tryckt
på publicera-knappen.
Vissa gånger har det varit med en märklig blandning av ångest och förväntan.
En sådan där mix som får magen att vrida sig lite märkligt.
Ni verkar fixa att läsa, vilket gör det enkelt för mig att skriva.
Vissa saker kommer jag tyvärr aldrig att kunna skriva och berätta om.
Vilket är synd, för det hade givit mycket mer kött på benen till
det jag faktiskt skriver om.
Ibland blir mina inlägg smulans haltande, då jag måste utelämna
vissa saker som är direkt relevanta.
Men så är det när jag valt att blogga i mitt eget namn,
då känns det viktigt att visa hänsyn till andra.
De i min omgivning har inte valt att bli omnämnda, så jag vill med det sagt
hantera dem ytters varsamt och med kärlek och respekt.
Ni som känner mig personligen, ni känner även igen en del personer jag namnger.
Vilket skapar en balansgång som inte får förstöras.
Så kontentan av det hela blir alltså:
Jag gillar min blogg.
Jag gillar att den är självutlämnande.
Den gör så att jag reflekterar mer, funderar mer och filosoferar mer.
Helt enkelt bearbetar mer.
Den hjälper mig i den förändringsprocess jag befinner mig i.
Tack än en gång för att ni följer med på resan.
Som jag skrivit tidigare, utan er, ingen blogg.
Kram…
<3
Du är så himla duktig på att uttrycka dig. Följer dig varje dag hoppas du känner det fastän jag är så dålig på att formulera mig. Jag känner att du klarar detta men du måste ge läkningen den tid den behöver. Vill följa dig på vägen om du tillåter det.
Ha en skön helg bästa du
Kramen från din skrynkliga faster /fast hon är ju snyggast ändå/ hihi
Hihi snyggaste faster, tack.
Jag uppskattar verkligen att du följer min blogg! Massor.
Kram.
Det du skriver om är intressanta ämnen och högst aktuella. När du berättar om dig själv vilket är beundransvärt så är jag säker på att många känner igen iaf delar av det och får en tanke på vägen. Jag beundrar ditt mod att berätta om dina upplevelser. Du är dessutom så duktig på att formulera dig , du skriver helt enkelt så bra.
Jag är glad över att du vill skriva och att jag får ha förmånen att läsa.
Kram <3
Åsa, gissa om dina ord värmer nu! Kram.
Jag håller (som du vet) med föregående talare, som säger att du är så otroligt bra på att uttrycka och formulera dig. Man blir helt fängslad av det sätt du skriver på, man slutar inte läsa förrän orden tar slut, så det är ju en fantastisk förmåga du besitter!
Jag tycker det är helt superbra att du har börjat blogga, det är nog minst lika glädjande för oss när du delar dina tankar, det sätter igång något hos oss också. Något bra. Man kan känna igen bitar av det, och annat är långt ifrån ens egna erfarenheter, men du förklarar så bra och med en slående tydlighet, så man förstår ändå dina olika känslor…
Och du… jag gillar också din blogg, och dig såklart! <3
Lotta, tack snälla du för de orden! Kram.
Jag tycker det är så roligt att läsa om dig och dina upplevelser!
Tack!