Dagen idag har varit en ”sådan där dag”.
Ni vet, då det känns sisådär.
Inte helt bra, inte helt dålig.
Fast mer dålig än bra.
Om ni förstår vad jag menar.
Jörgen och jag har haft kontakt med varandra i och
med att vi har saker som är varandras.
Förra veckan var enkel, han pratade till mig som
vanligt.
Det hyfsat hårda, befallande och krävande sättet.
Då kände jag att det var en befrielse att det tagit slut.
Jag kunde för mitt liv inte begripa att jag accepterat att
jag låtit honom, eller någon annan, prata till mig på det sättet.
Däremot har han varit vänlig senaste gångerna vi hörts av denna vecka.
Då blir jag vemodig.
Tänker att jag borde gjort mer, för att det skulle hållit mellan oss.
Att jag inte gjort tillräckligt.
Jag vet svaret på det.
Men känslan blir vemodig.
Likafullt.
Jag tappar lite av det glada som känts så starkt hos mig.
Jag blir fundersam. Lite låg.
Och tanken om en stundande kraschlandning dyker upp.
Trots att jag vet svaret även på det.
Kanske beror lågheten även på att det börjar gå upp för mig, till fullo,
hur jag levt mitt liv.
Hur jag levt mitt liv, utan att bry mig om mig själv.
Hur jag svalt och kvävt det som varit jag.
Driven av min starka önskan att få höra till, att känna att jag duger.
Ju mer jag tänker på det känner jag att det är precis de tankarna som
gör mig låg, vemodig och fundersam för tillfället.
Tankarna om hur jag behandlat mig själv.
De gör mig väldigt ledsen.
Ta ett djupt andetag. Du klarar det här. Du har alla dina vänner och ditt lag.
Du kan inte göra något åt hur du levt ditt liv utan det handlar om vad du gör av ditt liv nu. Det är både lätt och inte lätt att leva med en människa som är manipulerande. Man behöver inte utveckla en egen personlighet när man gör det.
Det är din tur nu!
Precis, och nu vet jag inte vem jag är…herregud…
Men lilla stumpan… Du vet var jag finns… Jag e inte långt borta om du skulle vilja… Kram och pöss
Kram. <3
Det är helt ok att dippa ibland. Kraschen kommer dock inte att komma. Jag förstår hur du menar med det du skriver men tänker istället såhär:
Vi augustibarn är ännu unga och har hela livet framför oss. För 20 år sedan gick vi ut gymnasiet, om hela 20 år till har vi nääästan ett decennium kvar till pensionsåldern. Det är hissnande mycket tid det, gumman!
Det går inte att göra om det som varit men det går alldeles utmärkt att ta nya tag och skapa sin framtid som man vill. Så sörj inget utan blicka framåt. För med tanke på ovanstående, god damn vad du har gott om tid att bygga precis vad du vill med livet med början precis nu!
Med tanke på hur långt du kommit på bara ett par veckor är jag såker på att du kommer att uträtta underverk med dig själv inom loppet av ett år. Jag är så stolt över dig! 🙂
Kram!!
Anette.
Precis som alltid dör jag en smula av dina ord. (På ett bra sätt, alltså!)
Tack, snälla, fina underbara du!
Kram.
Och du är inte ensam… !! <3
Ikväll kommer det förhoppningsvis ett mail.. Men först 11 timmar på ett ev. nytt jobb!
Skjut mig!
Ha en fin dag du underbara kvinna – Du skall se att du går starkare ur det här! Du är redan på väg! Kram
Tack goa E!
Jag ser fram emot mail från dig.
Så överlev nu dagen, maila om du orkar, annars tar du det en dag då
du har mer kraft!
Ha en riktigt bra dag, med en 11 timmars pers!
Kram.